Tappar takten

Satt i bilen och tänkte på hur jag fungerar hemma hos mina föräldrar. Att jag alltid trivts, känt mig trygg. Nuförtiden blir jag mest frustrerad. Under sommaren bor jag hos dem, det gör mig väldigt rastlös.

Har blivit orimligt orolig för att längre fram i livet hamna i en rutin utan att bryta den. Ett jobb jag inte trivs med som jag ändå fortsätter gå till, saker jag vill göra som jag försummar och plötsligt har tiden runnit en bit längre fram. Kanske jag tröttnar på att hålla en okej kost. Tror i och för sig att mina tankar är ganska naturliga, de stör mig ändå och gör mig ångestfylld.

Känns som att jag redan gått igenom detta, efter gymnasiet, när jag skulle gå första skrivaråret, när jag flyttade hemifrån. Jag har väl inte riktigt insett hur många stadier det ibland kan finnas i ett stadie.