Igår var en artist på besök i klassrummet. Hade förberett en lektion som hon kallade för discopoesi. Hon satte på musik och barnen skulle dansa, hoppa, skrika och springa omkring. När hon stannade musiken ställde hon barnen frågor som de skulle skriva ner funderingar kring på ett papper.
Exempelvis Vad tänker du på när du tänker på en spindel?
Spindlar har hår skrev en
Hur känns det när du är arg?, jag gick runt bland papperna.
En skrev vulkan, en annan skrev att det var svårt att andas. Många av svaren var signifikativa för just de barnen, vissa som lätt låser sig var känslosamma i sina ordval, exempelvis vulkan.
Vad gör dig ledsen?
Här kom husdjuren fram, marsvin och hundar som dött, inga katter men en hamster. Någon var ledsen över att aldrig hunnit träffa sin farfar. Jag gick runt bland dem alla, läste: om jag inte får en kram, då stannade jag. Det fanns inget filter.