lördag 27 augusti 2011

Självhävdandeproblem

Börjar så smått inse att jag kanske har ett visst problem med mitt självhävdande.

Nattens dröm:

"Jag tillsammans med mitt gamla fotbollslag befinner mig på en löparbana, vi ska springa 60 meter på tid och alla ska springa samtidigt. Vi ska springa sträckan ungefär tio gånger och de fyra bästa blir uttagna. Egentligen är jag bland de fyra, men mina tider blir sämre då jag ensam vägrar tjuvstarta. I drömmen vet jag att de som sitter och tittar på oss tycker att jag är en hjälte, de pratar varmt och säger bland annat att jag är otroligt smart (detta efter att jag lurat de jag sprang mot att skottet gick). Bland publiken sitter bland annat Bob Hansson och min första tränare Johnny, båda har kommit enbart för att se hur det går för mig. Om drömmen inte redan är tillräckligt patetisk och präktig blir den det nu, då det efter tävlingen blåser in en stor papperspåse och jag springer för att ta den. Det gör jag strax efter att ha kastat ett snett och lite plågat leende mot Johnny och Bob. När jag springer hör jag i bakgrunden hur resten av mitt lag förvånat utropar hur jag i den ovanligt starka blåsten kunde hinna ifatt den"


måndag 22 augusti 2011

Retarderad

Imorgon börjar skolan, år två på skurups skrivarlinje. Samtidigt ska jag försöka jobba, det vet jag inte hur det ska gå. Svårt att blogga när det är malmöfestival, jag har ingen iphone. Kommer hem sent och är seg, vet inte om jag alls borde skriva.. känns som att dra ur kladdiga ord från en halvstelnad bunke knäck.

Det får räcka så


lördag 20 augusti 2011

Den osynliga koalan

Idag har jag varit flytthjälp hos min gudfar (inte officiellt, men det är han) och hans familj. De är 6 stycken allt som allt, fast än en eller två har flyttat ut - det var ganska många saker. Allt gick ändå ganska smidigt och jag kände mig van efter att ha jobbat som vaktmästare hela sommaren.

Efter flytten satt vi och pratade om hur olika djur parar sig. Koalan var osympatisk. Koalahannen jagar upp honan i ett träd och hotar henne hela vägen tills hon bara kan välja mellan att hoppa eller låta honom få till det. Många hoppar, jag drog paralleller - politikern som jagar upp den fattiga och sjuka i trädtoppen. Ge upp eller förnedras.

    Osynlig? 

torsdag 18 augusti 2011

Afrocubistisk husbil

Jag är obegriplig ibland, för mig själv. För ungefär tio minuter sedan kom jag på att jag borde vara hungrig; sist jag åt var halv tolv och nu är klockan snart halv elva. Ett helt dygn. Nej, men jag är, borde vara, hungrig ändå, varför är jag det inte? Märkligt.

Min pappa har köpt en husbil. Det var för två veckor sedan, jag har glömt att nämna det. Kom hem en dag från jobbet och såg en husbil på uppfarten och nyköpta trätofflor i hallen. Jag visste inte hur jag skulle reagera så jag kramade den som var närmst och sa "hej" väldigt bestämt. Nu har jag förlikat mig med det och är glad för hans skull. Vi pratade lite om husbilar och campingplatser idag, och jag fick höra något jag tyckte var ganska roligt: På samma sätt som glasmästare anlitar glaskrossare sprider campingägare ryktet att det finns en extremt stor stöldrisk om man parkerar sin husbil eller husvagn på en vanlig parkeringsplats. Lite kul var det. 

Igår var jag med två av mina underbara vänner på kb och såg på ett band som heter Afrocubism. Bandet rymmer en samling musiker från Mali och Kuba. Blandningen är perfekt och resultatet blir fantastiskt! Den legendariska maliska koraspelaren Toumani Diabate är bandledare tillsammans med den minst lika legendariska kubanska sångaren och gitarristen Eliades Ochoa från Buena Vista Social Club. De har med sig en hel rad handvalda musiker från deras respektive länder. Det var en väldigt bra konsert! Jag fick även en chans att prata med Toumani Diabate som jag lyssnat mycket på tidigare, och jag fick sagt det jag ville säga, nämligen att hans musik gör mig lycklig och att hans musikaliska budskap, som främst är hopp, gränsöverskådning och möjligheten att göra skillnad, var vackert och väl förmedlat och att det berörde mig.

     Kora

tisdag 16 augusti 2011

Min lysande livmoder!

Ånej. Jag har tittat på en youtubevideo minst fem gånger och skrattat varje gång. Det är en bebisvideo, och jag tror inte det är acceptabelt. Flickvän och jag säger att livmodern lyser när någon av oss säger något i stil med "åh! titta vad han gjoordee" eller "en sån vill jag ha", när det gäller en bebis. Jag har lyst och blinkat i säkert en halvtimme men tycker fortfarande den är rolig!

Jag måste väl lägga upp länken dådå..

     Bebis och hund

måndag 15 augusti 2011

Flickväns konstaterande

"Du hade sett mycket mindre mänsklig ut om du sett ut som en fisk"


söndag 14 augusti 2011

Testosteron

Borde inte säga det, men fotboll är väldigt idiotanpassat. Reklam på tv4sport för den engelska andradivisionen:

"Detta är fotboll
Detta är engelsk fotboll
Detta är engelsk fotboll på riktigt
Detta är league championship
Engelsk ligafotboll, på riktigt"

Varför har man överhuvudtaget intervjuer och eftersnack, de säger ändå bara vad man redan sett. Kommentatorerna är har ett ganska otacksamt jobb de med:

"Om han satt den lite mer åt vänster hade den gått in"

"MÅL! Det var precis vad laget behövde nu!"

"Aj aj aj, jag tror han har ont"

"De hade bara behövt ett mål till så hade det varit lika"

Nu har jag inte tid att raljera längre, Pepe fällde precis Alves och fick inte ens ett kort! Domarjävel! BARCA BARCA BAAARCA!! Visst ja, jävla grym match idag på stadion, Malmö slog nästan Milan och jag var där och såg det! Igår var jag och såg på wrestling, det var också riktigt fett!



lördag 13 augusti 2011

Ponny och espresso

Igår satt jag på moriskan och lyssnade på de inspelade ljuden av en espressomaskin samtidigt som mina kompisar proklamerade den nya serien My little pony. Tidigare under dagen hade jag pratat med en annan vän om en bild i gårdagens metro föreställande just en ponny. Det var något märkligt med ponnyn, den hade nämligen krånglat sig in ett traktorhjul. En fullständigt osannolik bedrift, tyvärr fastnade den.

På jobb hade jag och arbetskollega kommit fram till att det antagligen var en tysk illasinnad flashmob. Tysk för att ponnyn var tysk i tyskland och flashmob för att det krävs många människor eller en envis ponny för att krångla sig in i ett traktordäck, som häst.


     Fizzy

torsdag 11 augusti 2011

Dikt

Ge den till mig, mig som bara vill, vill jag så kommer det, det jag vill ta, ta för det går, går bara fram, fram för att ge, ge för du vill, vill du det än, än finns det tid, tid till ett svar, svar på det här, här vore bra, bra mest för mig,

mig som du ville se, se när du ville det, det kunde kanske bli, bli något mer för dig, dig som jag skulle ge, ge mitt som sluter kring, kring oss så virvlar allt, allt det vi kunde se, se först när det står still, still som allt kunde bli,

bli det som jag ville se, se det som jag kunde ge, ge det som jag ville ha



onsdag 10 augusti 2011

Silverhand

Fryser, tror jag blir sjuk snart. Sitter iförd handduk, med blött hår vid ett öppet fönster.

Idag var jag med flickvän på second hand. Jag köpte två tyska ordböcker, en film med Chuck Norris och en bibel. Allt har en logisk förklaring, ovissheten är roligare. Flickvän köpte rullskridskor och tillsammans köpte vi ett tråkigt spel som var tråkigt fast än vi trodde att det skulle vara kul för vi trodde det var tråkigt. Ei? Bland de andra spelen i hyllan hittade vi:

Sätt sprätt på en milj000.000n!
- Så du vet hur du ska göra när det händer Dig

Börsen - det autentiska spelet om aktierna i de verkliga företagen på Stockholms Fondbörs. Baserat på riktiga, aktuella förutsättningar
- Familjespelet

TRELLEBORG - svara på frågor och lär dig mer!
- Om Trelleborg

Markoolio - spelet för dig som vill vara som Markoolio
- Spelet för sig som vill vara som Markoolio


tisdag 9 augusti 2011

Vid omedvetande


Har rotat omkring på vinden och hittat gamla spel och pussel från när jag var liten. Konstigt att se dem för de känns så bekanta, som om jag spelat dem igår och sen hamnat i koma ett tag.

Jag försökte minnas hur det hade gått sista gången jag spelade spelen och la pusslen. Jag kom inte ihåg. Om jag förr vetat vilken sista gången var, hade jag uppskattat stunden mer då? Det kan man nog aldrig veta, då hade man ju kommit ihåg det. Det fanns ändå en anledning till att de inte plockades fram igen, en orsak till att de blev bortglömda. Pusslen hade lagts för många gånger, spelen blev uttjatade. Märkligt, för det kommer jag inte heller ihåg, att jag tröttnade. När jag hittade dem nu blev jag ännu gladare än vad jag blev av dem förr. Då har jag egentligen alltid uppskattat dem, glömde bara bort dem ett tag.

Koma. Den smygande ungdomskoman. Skulle vilja veta vad jag har glömt och inte hittat än. Skulle vilja veta om jag ligger i koma.


måndag 8 augusti 2011

Tappar takten


Satt i bilen och tänkte på hur jag fungerar hemma hos mina föräldrar. Att jag alltid trivts, känt mig trygg. Nuförtiden blir jag mest frustrerad. Under sommaren bor jag hos dem, det gör mig väldigt rastlös.

Har blivit orimligt orolig för att längre fram i livet hamna i en rutin utan att bryta den. Ett jobb jag inte trivs med som jag ändå fortsätter gå till, saker jag vill göra som jag försummar och plötsligt har tiden runnit en bit längre fram. Kanske jag tröttnar på att hålla en okej kost. Tror i och för sig att mina tankar är ganska naturliga, de stör mig ändå och gör mig ångestfylld.

Känns som att jag redan gått igenom detta, efter gymnasiet, när jag skulle gå första skrivaråret, när jag flyttade hemifrån. Jag har väl inte riktigt insett hur många stadier det ibland kan finnas i ett stadie.


söndag 7 augusti 2011

Det är fel

Hade tänkt skriva om min fina gårdag med picknick, bad, och om min fina nya vän. Men hemkommen från flickvän i Kristianstad satte jag mig och tittade på nyheterna. Svält i Afrika. Förtvivlade, tunna människor, begraver små bylten i den spruckna, genomtorra jorden. De finns också, just nu och de behöver hjälp. De behöver inte allt jag har, de borde inte vilja ha det, mitt överflöd utan betydelse. Ger pengar en gång i månaden, varför skulle det vara nog? Det är inte en fråga om den försörjande vita mannen, det har alltid handlat om girighet, pengar och tron på överläge. Vill ge dem det jag kan ge, varför gör jag det då inte? Vill jag det inte tillräckligt? Jag vill inte tro det. Det är så orättvist, vill skrika rakt ut i luften, min luft jag andas utan att törstas.


lördag 6 augusti 2011

Matad av kineser

Har alldeles nyss ätit kinesisk mat, gjord av (på) kineser i min flickväns studentlägenhet. Jag och flickvän kröp omkring i det gemensamma köket, letade efter mat som vi inte hade och grät över att affärerna hade stängt när de dök upp och sa att de kunde göra mat till oss. ”Gör det då”, sa vi och drog dem i håret. Nä det gjorde vi inte. Men de gjorde verkligen mat till oss. De gjorde halvkokt sallad med musselsås, ris, kyckling i soja och omelett med purjolök. Det var schyst tyckte vi så vi gjorde som vi alltid gör med överskottsglädje – vi bakade en kladdkaka.

Igår var jag, flickvän och två av våra närmsta vänner på Sofiero och såg på Säkert, The Ark och Håkan Hellström. Det var framförallt imponerande att se The Ark, en ganska bombastisk scenshow med hur många stora hitlåtar som helst. Överraskande för mig då jag inte riktigt lyssnat på dem tidigare. Håkan Hellström var jag mest sugen på, kanske därför det på sätt och vis blev en liten besvikelse för mig. Han kändes inte så inspirerad, fast än han försökte, och de låtar jag längtade höra spelade han nästan enbart i de extranummer vi inte hann lyssna på då vi var tvungna att hinna med tåget. Det var på alla sätt en underbar kväll ändå, och på tåget hem träffade vi dessutom två nya bekantskaper som var kanon!


onsdag 3 augusti 2011

What th ehec!

European Health and Environmental Certificate 


tisdag 2 augusti 2011

Visst fan, Lökpaj!

På busshållplatsen satt jag bredvid en grupp äldre kvinnor som jag tror pratade polska. De pratade med inlevelse och verkade inte hålla med varandra. Jag undrade vad de pratade om, ifall det skiljde sig mycket från om det varit en grupp svenska tanter. Plötsligt såg jag den ena tanten forma ett osäkert ord i munnen "Luk? Lok? Lökpaj?" sa hon frågande. Jag satt och log bredvid dem och tänkte att alla tanter nog alltid pratar om lökpaj

     Cebulka placek


måndag 1 augusti 2011

Mord ska med mord förgås?

Är så jävla förbannad på ett reportage i Sydsvenskan idag. I samband med attentaten i Norge ställer reportaget sig frågandes till hur man kan gå vidare när en katastrof inträffar. Det besvaras, eller tas snarare upp, i två olika berättelser skrivna av en svensk kvinna som förlorade sin dotter i Göteborgsbranden 1998 och en amerikansk kvinna som förlorade sin dotter i ett sprängattentat i Oklahoma 1995. Förstnämndes berättelse har jag inga svårigheter med. Amerikanskans berättelse kan jag däremot inte acceptera, att den trycks och visas är enligt min mening hemskt. Som rubrik till hennes berättelse står

”När Timothy McVeigh avrättades började jag fungera igen”.

I brödtexten står bland annat

”Min präst visade mig delar i bibeln där dödsstraff rättfärdigas. För mig var det inte hämnd. Bara rättvisa. […] Om min dotter inte lever, varför skulle han göra det?”

Att rättfärdiga ännu ett mord i en artikel utan att reflektera kring andra ”lösningar” är riktigt skrämmande och jag hoppas Sydsvenskan får riktigt mycket skit för det. Antagligen kommer det inte bli någon storm, vilket i sin tur också är skrämmande för mig. Av er som skulle råka läsa detta, skriv gärna en kommentar och säg vad ni tycker - du som håller med, du som inte gör