Gunnar! 1920!

Förenklat ur informationsbroschyr på Stockholms stadsbibliotek, om byggnaden och byggnadens arkitekt Gunnar Asplund:

1922 åker Gunnar Asplund med kollegan Fredrik Hjelmqvist till USA för att hämta inspiration till det nya biblioteket. De finner ett passande exempel i Detroit(…). I det förslag som Asplund redovisade för kommittén 1921 följde han i huvudsak denna lösning.

”NEJ! DET ÄR LOGISKT OMÖJLIGT!”, skriker jag förtvivlat och faller ner från biblioteksstolen! Med gråten i halsen, vilsen, sökande blick och med händerna begravda i hårbottnen stapplar jag fram till tre olika bibliotekarier frågandes ”HUR!”, maniskt pekande på stycket i broschyren. Jag ser skräcken i deras ögon, svettdroppar samlas kring deras överläppar och tomma skrik dreglar saliv på den mässingsinfattade receptionsdisken. ”f-för-låt” stammar de så småningom fram och jag bestämmer mig för att det ska gå, även detta ska gå att förlåta. Denna broschyr som funnits i tretton år är med sin orimlighet en obeskrivlig fara för allmänheten. Regeringar har, i förtroende för huvudstadens stadsbibliotek, byggt sin politik på att ”Det vi gör nu kan vi ändå göra om ett år senare”.

”Var kan jag hitta information om Gunnar Asplund?” frågar jag med knuten näve. ”Sal 5”, svarar de med en mun och pekar andaktigt mot salsingången. ”Jag går in”, viskar jag och släpper näven mot golvet. Allt som hörs är bibliotekariernas tunga andhämtning, de vet att jag bestämt mig. Bokhylla efter bokhylla passeras och varje steg känns som att gå framåt. Sal 5, hylla 7 Jc-cz Asplund, jag är framme. Bok efter bok om Asplund plockas fram, inget känns rätt. Boken hittas. Jag vet att det är rätt; E.G. Asplund, vän och arkitekt, stunden är inne. Rätt sida bläddras fram, jag använder mig av fingrarna och kraften i min vänstra arm och hand. Sida 176: Efter en resa till USA 1920… Glädjen är fullkomlig, jag rusar till bibliotekarierna och kommer fram precis i tid (en av dem skulle sluta jobba klockan fyra), och genom den tunga, allvarsamma känslan når mitt skrik dem ”GUNNAR ÅKTE 1920!”

Efter att ha räddat Stockholms stadsbibliotek fick jag broschyren, som egentligen kostade 50 kronor