Är så jävla förbannad på ett reportage i Sydsvenskan idag. I samband med attentaten i Norge ställer reportaget sig frågandes till hur man kan gå vidare när en katastrof inträffar. Det besvaras, eller tas snarare upp, i två olika berättelser skrivna av en svensk kvinna som förlorade sin dotter i Göteborgsbranden 1998 och en amerikansk kvinna som förlorade sin dotter i ett sprängattentat i Oklahoma 1995. Förstnämndes berättelse har jag inga svårigheter med. Amerikanskans berättelse kan jag däremot inte acceptera, att den trycks och visas är enligt min mening hemskt. Som rubrik till hennes berättelse står
”När Timothy McVeigh avrättades började jag fungera igen”.
I brödtexten står bland annat
”Min präst visade mig delar i bibeln där dödsstraff rättfärdigas. För mig var det inte hämnd. Bara rättvisa. […] Om min dotter inte lever, varför skulle han göra det?”
Att rättfärdiga ännu ett mord i en artikel utan att reflektera kring andra ”lösningar” är riktigt skrämmande och jag hoppas Sydsvenskan får riktigt mycket skit för det. Antagligen kommer det inte bli någon storm, vilket i sin tur också är skrämmande för mig. Av er som skulle råka läsa detta, skriv gärna en kommentar och säg vad ni tycker - du som håller med, du som inte gör
Själv tror jag att Sydsvenskan medvetet har valt att endast ta upp de två berättelserna för att just visa på skilda åsikter. En "god" och en "ond" sådan för att de vill att folk ska reagera. Tror definitivt inte att det varit en ren slump att de valt att ta med amerikanskans berättelse, speciellt med tanke på vad det är hon föreslår och accepterar!
SvaraRaderaJag tycker att amerikaner ofta framställs på det här sättet i svenska media...men håller med dig i sak. Det är osmakligt att ta den diskussionen som om det ens vore ett alternativ. Hämnd hör inte hemma i ett rättssamhälle.
SvaraRaderaJag ser det inte som att sydsvenskan lägger fram dödsstraff som ett alternativ.
SvaraRaderaSnarare visar de två människors olika syn på att gå vidare varav den ena har ett synsätt som inte överensstämmer med vårt. Jag ser inte hur artikeln rättfärdigar ett mord, jag ser hur knäppt en amerikansk tant har hanterat förlusten av en närstående. Personen har en del sjuka åsikter och jag tycker det framgår att det inte är sydsvenskans åsikter och jag tycker det framgår att hon inte kan leva i frid på samma sätt som den svenska parten.
Jag ser hellre att en tidning väljer att släppa fram människor med konstiga åsikter än att de väljer att inte göra det. Det skulle kunna tolkas som en sorts censur... kanske.
Man brukar inte läsa många kritiska rader i rapporter från krig, men för dens skull tycker jag inte att tidningar rättfärdigar krig.
Om man är rädd att detta ska öka förståelsen för dödsstraff tror jag inte man behöver oroa sig. hon verkar inte riktigt ha läkt sina sår ännu, till skillnad från svenskan som i alla fall verkar vara på god väg.
(sen kan man alltid klaga på hur olika folkgrupper framställs i media. money makes the world go round. stereotyper säljer. + Att det lättare att slippa ifrågasätta sin världsbild)
Ej dubbelläst en tidig/sen morgon /Lasse
Den som vill straffa genom att döda kröner den skyldige mördaren i rättsstatens glans och fläckar rättsstaten med mördarens gärningar.
SvaraRadera@Noria: Klockrent!
SvaraRaderaJag menar att man genom artikeln tar väldigt lätt på mord och utan att själv mena på en pekpinnejournalistik anser jag ändå att en sådan artikel i sådana fall bör stå som debattartikel.
Som det är nu skulle en reaktion från en sörjande kunna vara: "Ah, psykologen funkade inte, då får jag väl hoppas att han dör". En vidareutveckling (i förenklad form) skulle vara att personen som önskar mördaren mördad skulle vara besviken och frustrerad så länge personen ännu levde. Vi har inte dödsstraff, inte Norge heller och om man i ett rättssamhälle agerar utifrån tand för tand-uttrycket skulle mycket av det vi står i förgrunden för raseras i grunden.
Enligt samma princip men i ett annat exempel anser jag till exempel att föräldern som köper ut sprit till sitt minderåriga barn gör fel då hon/han per automatik säger att "det är okej, så länge du får det från mig".
Tadeus...Vilka krig tycker du inte att tidningar rättfärdigar?
SvaraRaderaNu har jag inte läst artikeln i sig, men jag kan tänka mig att många föregående kommentatorer har rätt i att tidningen kanske egentligen ville visa på två olika åsikter. Själv skulle jag aldrig kunna publicera något sådant utan att dementera argumenten eller ens kommentera kvinnans syn på dödsstraff, men så är det ju också Sydsvenskan vi talar om..
SvaraRaderaI övrigt har väl herr Klantz redan sagt det mest väsentliga: Hämnd hör inte hemma i ett rättssamhälle.
@Doris: Här har du en länk. Hemsidan har förvisso inga rubriker, men själva texter är där. Hemsidan saknar även bild på den amerikanska kvinnan.
SvaraRaderahttp://www.sydsvenskan.se/sverige/article1520343/Saren-laker-aldrig-rdquoDe-som-sa-att-livet-gar-vidare-kande-jag-for-att-smalla-tillrdquo-rdquoNar-Timothy-McVeigh-avrattades-borjade-jag-fungera-igenrdquo.html
jävligt lång länk..
SvaraRadera