Genom
omvägar jag sökt mig till läser jag artiklar om samvete. Vad det gör med oss.
Hur vi kan förbise mönster och händelser, att vi inte alltid märker vad det är
vi håller på med. Läser om hur vi som svenskar ser på oss själva, som bra och
goda människor. Om hur det blir vårt försvar. Ett försvar vi lutar oss mot för
att hålla andra utanför. Ett försvar vi använder för att skydda oss mot tankar
vi själva tänker.
Jag
har gått på socionomprogrammet i lund i nästan två månader nu och jag trivs med
det. Har godkänt det, mitt val, som en bra väg att gå och det kommer hjälpa mig
att hjälpa andra. Hoppas jag. Samtidigt har jag blivit feg. Tänker allt oftare
att jag inte kan göra något, att jag inte förtjänar att hjälpa andra, att min
hjälpsamhet skulle säga att jag är bättre som person än de jag anser behöver
hjälp. För jag säger inte bara hjälp; jag säger min hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar