onsdag 9 november 2011

Jag erkänner att jag har förlorat fyra chokladkakor och hur ska jag kunna lita på dig igen?

Sitter i köket hemma hos mina föräldrar och lyssnar på Räfven. Pappa står och vispar äggulor och mamma hällde nyss smält choklad i en plåtform. Överallt omkring mig ligger det matvaror, en hel påse gullök, tomater, chokladpaket, öppnade och oöppnade, dinkelmjöl, solrosfrön, valnötskärnor, ägg, havregryn och underligt nog tre burkar och en tub med senap. En stor deg står och blir större i en stor bunke, som inte blir varken större eller mindre. En imponerande kastrull står på största spisplattan, besvikelsen när jag såg att den var tom vill jag inte prata om. 

Om två minuter kommer ugnslarmet att pipa, och jag vet inte varför. Mamma vad är det i ugnen? Hon sa att det var en chokladkaka. Vet inte om jag ska lita på henne. Är du säker på att det är en chokladkaka? Hon undrade varför det inte skulle vara det? och jag sa att  då är det säkert det då. Nu är min mamma förvirrad. Jag förvirrade pappa innan också. Jag sa om man erkänner en förlust har man ju förlorat. Ja, sa pappa. Bra, sa jag. Va? sa han. Det är ganska självklart tycker jag, sa jag. Ja, sa pappa och nu vispar han som sagt ägg.

Fick precis reda på att kladdkakan i ugnen var den fjärde, mamma sa det. Kladdkakan? tänkte jag, chokladkakan då! ylade jag förtvivlat och visste med det samma att jag aldrig skulle kunna lita på henne igen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar