Brutalporslin: Mat är till för att ätas, inte för att lagas

Hungrig, väldigt hungrig är jag. Mat från igår finns färdig i kylen och det hade varit enormt enkelt för mig att gå upp från stolen, lägga ner datorn, stänga av Angie Stone, ta fram en tallrik, hälla upp maten, sätta den i mikron och äta. Det är inte ens så att det jag åt igår var äckligt. Fast när jag tänker på hur det låter, fisk under spenat och räkbädd med parmesantäcke och dränkt i sås av något slag, låter det lite äckligt. Jag kopplar av någon anledning alltid ihop fisk med något jag tycker är osmakligt. Egentligen gillar jag fisk. Tror det är för att mina två värsta maträtter är fiskrätter: fiskbullar och lutfisk. Fy fan för det.

Nä nu får jag skärpa mig och hämta lite mat. Fascineras alltid över passerad tid mellan text, den som inte syns om den som skriver inte nämner det. Från det att jag skrev ordet mat fram till nästkommande efter punkten passerade minst tio minuter. Under de tio minuterna hann jag resa mig, lägga ifrån mig datorn, öppna kylskåpet, inse att det inte alls fanns någon mat kvar, besviket stänga kylskåpet, i brist på mat hasa mig mot stolen jag satt på tidigare, moloket sätta mig, dra fram datorn och konstatera mitt misslyckande i en publik text.

Jag behöver laga mat. Om du har lust kan du som läser gärna berätta för mig om du känner igen dig i att tycka att mat ofta är onödigt tidskrävande. Eller, naturligtvis, om du inte tycker att det är det så låt mig få veta varför. För svar två krävs en mycket utförlig förklaring, om du istället håller med mig behöver du bara berätta för mig hur rätt jag har.