onsdag 9 maj 2012
fredag 4 maj 2012
Nöjd, med en påle genom kroppen
Häromdagen satt jag i en
park i Lund med min flickvän. Alldeles intill vår filt promenerade en anka
förbi, till synes stressad, nästan uppriven. Jag gav honom en del sympati men
tänkte mest på hur fånig han såg ut där han vacklade fram. Hur
ankor kan stå upp när de ser ut som de gör, som en ful
båt, förstår inte jag.
Innan vi gått till parken
hade vi köpt med oss vars en pastasallad. Det visade sig att jag inte var
speciellt duktig på att betala. Salladen kostade 45 kronor, jag tog ut en femtiolapp
och gav dem därefter min plånbok. Hej! vinkade
jag avslappnat adjö. När jag var på väg ut tänkte jag att kassakillen med min plånbok
verkade ytterst förvånad, så jag gav honom femtiolappen istället. Jag fick en plånbok och en femkrona tillbaka.
Väl i parken tyckte min
flickvän att jag såg söt ut och fick därför för sig att hon borde spetsa mig på
en pinne och gå runt med mig som en trofé. Jag sa vänligt men bestämt Nej tack älskling, en annan gång, men visste
ändå inte helt om jag borde springa iväg, oblodig och mordhotad, eller låta
spetsa mig, blodig men hedrad. Jag menar, hur ofta händer det att någon vill
trä dig på en pinne?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)