fredag 28 oktober 2011

Då jag hade min skatt

Det låg en skattkista i dammen vid stadsbiblioteket när jag var liten. Jag var omedvetet besatt av den. Minns inte vad jag hoppades skulle vara gömt i den, eller om jag ens tänkte så. Men ingen utom jag visste att den fanns där. Det tyckte jag om.

Vågade aldrig hoppa i och hämta den, ville inte bli besviken. Jag minns drömmar jag hade vid den tiden, då jag drömde att allt vatten från dammen var borta. Men kistan var inte heller kvar, den fanns bara under vattnet. Magin, skimret, det glimrande syntes genom vattnet, för mig såg det verkligen ut som en skatt. Vad som än funnits i lådan jag föreställde mig av trä hade det aldrig varit bättre än det jag ensam kände till mitt bland alla andra. 

Varje gång jag gick förbi dammen tittade jag aldrig efter min skatt i mer än ett ögonblick. Ifall jag sett att det egentligen var en nedkastad cykel hade jag tappat något jag ville behålla. När jag var tio år flyttade mina föräldrar ifrån Malmö, jag och min yngre bror följde naturligtvis med. Vi bodde inte långt ifrån stan, men vi bodde heller inte nära, dammen och min skatt glömdes bort för ett tag. När jag några år senare gick förbi, tittade jag ner i vattnet. Min skattkista fanns inte längre kvar, dammen var förändrad och lampor hade monterats under vattnet. När jag fortsatte leta visste jag att jag hade tittat för länge, om den skulle ha funnits kvar hade jag nu gjort så att den försvunnit. 


1 kommentar: